lyssnar på adele och känner mej lite ledsen och dämpad. men glad på samma gång! jag tror det är typiskt kvinnligt, att vara glad men också ledsen. fast egentligen är det nog bästa känslan. för är man bara glad så blir man ledsen sen, och då känns det alldeles för hemskt. och om man bara är ledsen så är det inte heller så roligt. men glad-ledsen! lite mysigt vemod. lite bittersweet. och lite självlurad hoppfullhet!
hoppas ni har en fin lördag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar