lördag

idag när jag struttade omkring på stan med min goda vännina hannele, så konstaterade hon att de enda vettiga kvinnorna här på jorden är hon, jag och adele. nu skulle jag ju vilja lägga en hel del kvinnor* till på den listan, men låtom oss inte fokusera på det nu

utan på adele.

och nu när adele är här mitt i bland oss, så känns det okej. som ett varmt omslag om magen när man har mensvärk. (never actually tried, men de låter gött! har du provat?)

* som min mommo. jag har sagt det förr, men jag säger det igen; starkare kvinna får man leta efter. true story. om jag ens har ett uns av hennes styrka så är jag lycklig. då klarar jag allt.

lördag

lite riktlinjer då, för detta bloggande.

• ni kan glömma vackra inspirerande bilder. there will be no such things. om ni vill se sånt så kan ni fortsätta t.e.x hit. eller hit. eller hit. eller hit.
• ni kan också glömma spännande berättelser om mina äventyr utomlands. vänd er hit och hit och hit om ni vill läsa om sådant. 
• om ni mot förmodan trodde att jag skulle ha någon sorts tema med detta bloggande, som t.ex kläder, bakverk and stuff, kreativitet eller skönhet, så kan ni glömma det också. 

men va blir e då? vet ej,  ai se eu te pego!

mera fredag

på fredag kvällar huserar jag i sundoms inneställe, nämligen det som är känt i tonåringars mun som vinden. detta ställe är oftast fyllt med ca 30-40 hormonstinna, energidrycks-drickande, underbara tonåringar. där försöker vi (de ansvarsfyllda, trötta, hysteriska*) vuxna få nån ordning på saker och ting.

där finns också kalle (fingerat namn). han gillar mej. han gillar mej så pass att han frågar efter mej de gånger jag inte är där! han är en såndär rolig typ, som alla gillar. (om jag ändå vore tio år yngre.)

ikväll när han anlände så utbrast han "NÅ ÄNTLIGEN E DU HÄR, de va no på tiden, S//TAN".  om ändå alla skulle säga så när dom ser mej! ack.

* som den gången vi får nog och kastar snöbollar på de små liven så att de ska åka hem. eller den gången när vi måste framföra en allvarlig varning, men lägger gurkskivor på pekfingret. eller då när jag sätter mej på en kille som inte kan sitta still. and it goes on and on and on

fredag

nu är jag här igen och stirrar på er med min ondskefulla blick. 

som en katt, fast värre. jag viker inte undan med blicken. 

om ni har tur så lyckas jag knapra ner något vettigt här, har ni otur, vilket jag tror att ni har, så blir det samma nonsens som förut. 

men icke desto mindre, välkomna! hoppas ni trivs och återvänder till mitt ögonkast. 

och så vill jag passa på och tacka m för att det ser ut som det gör här. jag vill också tacka dej  för att du lärde mej att sitta på wc för sisådär 18 år sen. tack så hjärtligt mycket.