Låtom oss nu bena ut vad jag riktigt känner för att jobba natt. Det är nämligen en hatkärlek som pågår i mitt inre!
Hat: jag gillar verkligen att sova. Och allra helst i min egen säng. Utan ansvar för någon annan än mej själv. Det här med att ha ansvar över 30+ åldringar ensam är helt säkert karaktärsbyggande, men ibland vill jag gömma mej under täcket och snyfta but I'm just a girl och kanske inte helt mogen för detta. Men detta är väl något man växer in i.. Eftersom jag inte är utbildad öht inom vården, kan jag känna mej lite clueless ibland, men ambulansen har aldrig varit långt borta, och inget riktigt hemskt har ännu hänt mej (pris ske Gud).
Kärlek: dessa åldringar. Inte alla, man är väl bara en människa. Men, det finns sådana som gör allt värt besväret. <3. Pengarna på kontot! Need I say more? Jag älskar att ha ett jobb. Kan icke förstå hur jag skulle klara livhanken utan ett. Tiden jag slutar för dagen är inte heller fy skam. Du stiger upp, eller är på väg ut genom dörren, jag får gå hem och sova. Jag brukar skratta rått åt mötande sömniga bilister, där en sju-tiden.. Det är aldrig trevligt att växa, int fysiskt och int psykiskt. Men, jag är ändå tacksam över de cm jag har växt som människa, iom detta jobbet. Jag är trygg i Gud, och det känner åldringarna av..och chansen att genom det liv jag lever få peka på Jesus, det är värt mer än pengar. True story.
Så. Nu har jag fördrivit tiden en stund. 2 h kvar! Sen är det en renbäddad säng som väntar mej. PUSSSSS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar