vecklat

jag har en underbart frustrerande förmåga att veckla till saker. och då handlar det mest om att veckla in saker, veckla ut gör jag väldigt sällan. jag tar mina tankar, mina känslor och mina förväntningar och så börjar jag veckla. till slut är det bara en litet knöligt folie-papper kvar av det.

så gör jag med allt. sen sitter jag där med mitt ihop knölade folie hjärta och känner mej bara så invecklad.

du säger att det är okej att jag är invecklad. att det är helt okej.

och jag skriker åt mej själv i natten, hur kunde jag. hur kunde jag göra så här igen.

sådär annars så föreslår jag att ni far å ser batman filmen. så oerhört bra.